Det pågår en debatt om rättssäkerheten i skatteprocesser – eller kanske avsaknaden av den. Nu måste jag slänga in ytterligare en pinne i den brasan. Jag begränsar mig till moms.
I min egenskap av momsexpert på Tholin skannar jag av många momsdomar, främst från kammarrätterna. På kort tid har jag stött på två olika domar som gjort mig både upprörd och bekymrad över hur svårt det är att få rätt – trots att bolagen haft rätt.
Två momsmål som upprör
En kort redogörelse för dessa momsmål. Kunder på Expert Moms kan läsa de fullständiga referaten via länkarna.
Kreditering – trots att det inte funnits någon debetfaktura
Kammarrätten i Göteborg (mål nr 7378-25 samt 1876-25, 1878-25, 1879-25) har funnit att ett företag – istället för att betala utgående moms med 250.000 kr – skulle betala utgående moms med 675.000 kr och 89.000 kr i skattetillägg. Båda domarna är överklagade.
Bolaget hade redovisat och betalat in utgående moms på grundval av ett avtal – ej faktura. Efter att parterna hade kommit överens om en prisnedsättning yrkade företaget på att få tillbaka den moms som avsåg prisnedsättningen. Eftersom bolaget inte hade utfärdat en kreditfaktura fick bolaget avslag på sitt yrkande.
När bolaget senare utfärdade en faktura med ett angivet momsbelopp på 250 000 kr (avtalat pris minus avtalad prisnedsättning) – ansåg domstolen att även det momsbeloppet skulle betalas. Bolaget fick alltså betala in 425 000 kr i extra moms plus skattetillägg. Trots att beloppet varken fakturerats eller betalats av kunden. Detta utöver den verkliga momsen på 250 000 kr som faktiskt hade fakturerats.
Momsad lokal förblir momsad om ny hyresgäst är momspliktig
Ett bolag begärde att momsredovisningen skulle rättas. Bolaget hade inte tagit ut moms på hyran för en lokal som fått en ny hyresgäst. Bolaget ville dels redovisa utgående moms med 98.000 kr, dels göra avdrag för moms med 353.000 kr som av misstag inte redovisats.
Skatteverket och förvaltningsrätten menade att eftersom bolaget inte hade tagit ut moms så var uthyrningen inte frivilligt beskattad. Det hör dock till saken att den aktuella lokalen redan innan bytet av hyresgäst omfattades av frivillig beskattning. Först i kammarrätten fick bolaget rätt (Kammarrätten i Jönköping, mål nr 2081-2082-23).
Det gick mer än 4 år mellan SKV:s beslut och domen i kammarrätten. Bolaget fick lite ersättning för sina kostnader i målet.
Avseende den sista domen så behöver man inte vara raketforskare för att förstå att skälet till att bolaget ville rätta sitt misstag var att de hade ingående moms som översteg utgående moms. Oavsett skäl till rättelse så hade bolaget helt rätt.
I bästa fall meddelas prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen vad gäller den förstnämnda domen. Enligt min uppfattning hade dock båda företagen gjort rätt analys av situationen, hänvisat till rätt lagrum och även till Skatteverkets egen rättsliga vägledning. Trots detta så fattade Skatteverket ett helt annat beslut.
Har Skatteverkets handläggare rätt kompetens och erfarenhet?
Ibland kan man ana att Skatteverkets handläggare jagar ”höjningar” för den egna statistiken – vem vill inte vara en duktig medarbetare? Till största delen tror jag dock att det handlar om ren kompetens- och erfarenhetsbrist. Det kan inte lastas en enskild handläggare utan är ett styrnings- och ledningsproblem som Skatteverket som myndighet ansvarar för.
När Skatteverket fattar ett obligatoriskt omprövningsbeslut – när företaget har överklagat – ska beslut enligt Skatteförfarandelagen (66 kap. 5 §) fattas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare. En person som inte tidigare varit involverad i ärendet. Det systemet verkar ju inte fungera så väl – åtminstone inte på momsområdet.
Rätt till oberoende prövning i domstol – ja, tjena!
Vilken tur att Sverige är en rättsstat och att skattebetalarna kan överklaga ett myndighetsbeslut. Ja, tjena – är min reaktion då.
Det vanligaste är nämligen att förvaltningsrätten rapar upp exakt samma sak som Skatteverket. Det är sorgligt men oftast är processen i förvaltningsrätten bara en transportsträcka. Ska man få rätt behöver ärendet åtminstone nå kammarrätten. Ingen regel utan undantag, naturligtvis.
Tid och pengar för företagen och samhället
Det tar vanligen flera år från Skatteverkets beslut till att kammarrätten avkunnar en dom. De momspengar som målet gäller kommer företaget inte kunna disponera under den tiden. För att kunna argumentera för sin sak i domstolsprövningen behöver företaget normalt anlita en konsult eller jurist. Det kostar – ofta ganska mycket – pengar. Moms är erkänt ett svårt område. Företagen är i princip chanslösa utan experter med kompetens och erfarenhet.
Om företaget vinner i kammarrätten kan domstolen efter yrkande besluta att företaget ska få ersättning för sina kostnader. Det är dock ofta en väldigt liten peng som ersätts jämfört med den verkliga kostnaden.
Är det rimligt att företagen drabbas av dessa onödiga kostnader när felet från början var Skatteverkets felaktiga beslut? Det är inte heller bara företagen som får betala. Samhället och vi alla betalar med våra skattepengar för handläggningen hos Skatteverket och förvaltningsdomstolarna.
Efter kammarrättens dom är det ofta stopp
Ibland händer det att inte ens kammarrätten bemödar sig att sätta sig in i gällande rätt och att de därmed avkunnar en felaktig dom. Nu blir det riktigt besvärligt. Det går att överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen men först efter att prövningstillstånd har beviljats. Ännu mer pengar till konsulter och jurister rinner iväg.
Prövningstillstånd ska ges för frågor som är av vikt för rättstillämpningen – alltså för att skapa praxis när sådan inte finns tidigare. Prövningstillstånd kan också ges om det finns synnerliga skäl. Det kan t.ex. vara fråga om att domen i kammarrätten berott på ett uppenbart och grovt förbiseende eller misstag. Det är svårt att få prövningstillstånd i allmänhet men i särskilt om det handlar om att kammarrätten gjort fel. Det ska ju vara både uppenbart och grovt.
Vad behöver ändras?
Uppenbarligen finns det kompetens- och erfarenhetsbrister även hos förvaltningsrätt och kammarrätt. Det har diskuterats om det finns behov av särskilda domstolar för skattemål. Ja, det är möjligt.
Jag tycker dock även att man behöver satsa på utbildningen för Skatteverkets handläggare. Det är ändå hos Skatteverket allt tar sin början.
Bara utbildning räcker dock inte. Moms är ett område som är erkänt svårt inom skatterätten. Det tar tid att greppa hur olika delar av momsreglerna hänger ihop och inte minst påverkar varandra. Här behövs ett arbetssätt inom myndigheten som främjar lärande och utveckling. De mer erfarna och seniora handläggarna behöver dela med sig av sin kunskap och erfarenheter till mindre erfarna, juniora, handläggare. Erfarenhetsutbyten finns säkert idag också men det behöver bli mer konkret ner på ärendenivå.
Är AI bättre än Skatteverkets särskilt kvalificerade beslutsfattare?
Jag har testat att ställa de frågor som var för prövning, i de två olika fall som nämns ovan, till en AI-tjänst. Jag fick rätt svar. Mycket handlar givetvis om hur man promptar och för det krävs kunskap och erfarenhet på just momsområdet. Min slutsats är ändå att AI, i flera fall, skulle ge ett bättre svar än Skatteverkets särskilt kvalificerade beslutsfattare. Det är inte smickrande.
Jag tror på specialisering och fördjupning. Jag tror att Skatteverket behöver ha ett antal särskilt kvalificerade beslutsfattare som har moms som specialitet. Utan detta är det en uppenbar risk att Skatteverkets obligatoriska omprövningsbeslut inte uppfyller kraven för rättssäkerhet.
Det kan bli en win-win situation
Det rapporteras ibland om att Skatteverket har svårt att behålla kompetent personal. Jag är övertygad om att ifall Skatteverket i högre grad främjade specialisering hos sina medarbetare, istället för endast bredd, skulle det vara en vinst på flera sätt. Skatteverket kan vara en bra och attraktiv arbetsplats för vetgiriga och kunskapstörstande ekonomer och jurister – förutsatt att de får lov att utvecklas.
Därigenom skulle man kunna sålla bort att helt onödiga fall som drivs till domstolsprövning. Handläggarnas tid frigörs till fall som verkligen är värda att driva för statens räkning. En win win – för såväl staten som företagen när resurser kan läggas där de verkligen behövs.
Mer kompetenta skattehandläggare är alltså vägen framåt för rättssäkerheten. Det gäller i synnerhet för momsärenden.