Vad innebär förslaget om rapporteringsplikt för skatterådgivare? Rickard Krantz, skatteexpert hos Tholin & Larsson, tar upp sex viktiga frågor.
Vad innebär förslaget om rapporteringsplikt för skatterådgivare? Rickard Krantz, skatteexpert hos Tholin & Larsson, tar upp sex viktiga frågor.

Sex frågor om rapporteringsskyldighet för rådgivare

För en tid sedan kom ett utredningsförslag om rapporteringsplikt för skatterådgivare i vissa situationer. Förslaget, som nu är nu ute på remiss, har sedan det kom diskuterats och kritiserats ganska flitigt av folk i branschen. Här ska vi kolla närmare på sex frågor kopplade till det nya förslaget!

     

den 20 februari 2019

Förslaget syftar till att motverka aggressiv skatteplanering och är delvis en implementering av ett EU-direktiv. Vid en genomgång av förslaget kan man omedelbart konstatera att skyldigheten att rapportera omfattar en tämligen vid krets av rådgivare och skattskyldiga. Förslaget om rapporteringsplikt innebär att rådgivare och i vissa fall skattskyldiga själva föreslås få en skyldighet att rapportera vissa skattearrangemang. Rapporteringen ska ske till Skatteverket på ett särskilt formulär inom viss tid, normalt från det att arrangemanget påbörjades. Vid försenad eller utebliven rapportering påförs en s.k. rapporteringsavgift.

Förslaget föreslås träda ikraft 1 juli 2020. 

1. Vilka arrangemang är rapporteringspliktiga?

Som en allmän förutsättning för att arrangemanget ska vara rapporteringspliktigt krävs att en skatteförmån är åtminstone en av de viktigaste fördelar som rimligen kan förväntas av arrangemanget. 

När det gäller icke-gränsöverskridande arrangemang sägs också att sådana inte behöver rapporteras om de skattemässiga effekterna av arrangemanget är en direkt och förutsedd följd av skattelagstiftningen.

Vidare sägs att arrangemanget ska uppvisa åtminstone något av följande kännetecken:

  • Inkomst omvandlas till tillgång eller gåva eller till en annan kategori av inkomst som beskattas lägre eller undantas från beskattning. I det här sammanhanget noterar utredningen följande: ”I Sverige förekommer inte sällan upplägg som syftar till att undvika tjänstebeskattning av utdelningar och kapitalvinster på andelar i fåmansföretag.”
  • Nyttjande av förvärvat företags underskott i vissa fall
  • Arrangemanget är standardiserat
  • Rådgivaren kräver konfidentialitet avseende arrangemanget
  • Rådgivarens ersättning är kopplad till eller beroende av skatteförmånen
  • Cirkulära transaktioner som innebär att medel förs ut ur en jurisdiktion och sedan tillbaka på visst sätt.

Vid gränsöverskridande transaktioner anges dessutom vissa ytterligare kännetecken:

  • Betalningen är avdragsgill i Sverige och mottagaren har inte hemvist i någon stat eller har hemvist i en stat där skatten är noll eller i det närmaste noll eller betalningen är undantagen från beskattning i den staten eller föremål för en förmånlig skatteregim eller liknande
  • Avdrag/undanröjande av dubbelbeskattning i flera stater
  • Kringgående av rapporteringsskyldighet
  • Vissa arrangemang som rör internprissättning

2. Vad är ett arrangemang?

När det gäller vad som överhuvudtaget anses som ett arrangemang framgår att det inte krävs särskilt mycket. Utredningen uttrycker sig på följande sätt ”..tröskeln för vad som kan anses som ett arrangemang är mycket låg. Begreppet torde vara bredare och mer vagt än begreppet transaktioner. Det torde inte heller krävas någon viss "verkshöjd" eller grad av komplexitet för att ett arrangemang ska vara för handen. Även muntliga råd bör kunna omfattas av begreppet. En rimlig tolkning av begreppet arrangemang torde enligt utredningens mening dock kräva att någon viss grad av konkretion måste uppnås för att det ska röra sig om ett arrangemang.”

3. Vem ska rapportera?

Förslaget riktar sig primärt mot skatterådgivare. Här kan konstateras att kretsen av rådgivare som omfattas är tämligen vid. Många som förmodligen inte uppfattar sig som skatterådgivare idag kommer ändå att falla under reglerna. I lagförslaget definieras rådgivare som den som utformar, marknadsför, tillhandahåller eller organiserar ett rapporteringspliktigt arrangemang. Även den som vet eller skäligen kan förväntas veta att denne har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, bidra till detta är rådgivare. Rådgivare kan alltså, förutom rena skatterådgivare, typiskt sett vara revisorer, redovisningskonsulter, banker och försäkringsbolag med mera.

Även användare (dvs skattskyldiga) kan vara rapporteringsskyldiga om det till exempel inte finns någon svensk rådgivare eller om rådgivaren omfattas av tystnadsplikt för advokater. Exempelvis kan detta kan alltså gälla privatpersoner och företag som har en rådgivare vid en utländsk bank.

Grunden är alltså att det är frågan om ett rapporteringspliktigt arrangemang. Såsom noterades ovan är kravet på arrangemang inte särskilt högt ställt. Vi noterade vidare att ett av kännetecknen på rapporteringspliktiga arrangemang är inkomstomvandling. Ett exempel på inkomstomvandling som lyfts fram i utredningen är planering kring 3:12-reglerna som går ut på att omvandla högt tjänstebeskattad inkomst till lägre kapitalbeskattad inkomst.

Mycket enkla planeringsråd för fåmansföretagare som idag får betraktas som relativt okontroversiella torde då sannolikt kräva rapportering enligt förslaget. Visserligen var ju ett undantag från rapportering att de skattemässiga effekterna av arrangemanget är en direkt och förutsedd följd av skattelagstiftningen vilket möjligen gör att vissa enklare arrangemang inte kräver rapportering. Men vilken rådgivare vågar chansa?

4. Vilka uppgifter ska lämnas och när?

Enligt utredningsförslaget ska rådgivaren eller användaren rapportera arrangemanget inom 30 dagar från den dag då rådgivaren gjorde arrangemanget tillgängligt eller från och med den dag då det första steget togs. Rapportering ska göras på ett särskilt formulär och innehålla följande uppgifter:

  • Identifikationsuppgifter för rådgivaren och användaren
  • På vilken grund arrangemanget är rapporteringspliktigt
  • Beskrivning av arrangemanget
  • Datum då första steget genomfördes eller ska genomföras
  • Uppgift om vilka nationella bestämmelser som utgör grunden för arrangemanget

5. Vilka sanktioner finns?

Det kan kosta en hel del att inte följa rapporteringskravet. Om man inte lämnar in rapportering i tid tas en första förseningsavgift ut på 15 000 kr för rådgivare respektive 7 500 kr för användare. Om rapportering fortfarande inte har inkommit inom 60 dagar efter att arrangemanget ursprungligen skulle ha rapporterats ska en andra rapporteringsavgift tas ut. Denna är betydligt högre och beror på omsättningen hos den rapporteringspliktige. För rådgivare med en omsättning som överstiger 500 miljoner kr blir rapporteringsavgiften vid det andra tillfället hela 500 000 kr.

6. Vad ska man tycka om förslaget?

Den föreslagna rapporteringsskyldigheten är primärt avsedd att ha två funktioner. Den ena är helt enkelt att Skatteverket ska få information om enskilda skatteupplägg. Rapporteringen utgör därmed ett kontrollverktyg för Skatteverket utöver deklaration med mera. Det andra syftet är att man mer systematiskt ska få kännedom om olika skatteupplägg och på så sätt bättre kunna motverka vissa sådana genom utformning av kontroller, förslag till lagstiftningsåtgärder och liknande.

De experter som företrädde näringslivet i utredningen (bland annat Svenskt Näringsliv) har i ett särskilt yttrande varit starkt kritiska mot förslaget. Kritiken har bland annat bestått i att man i utredningen starkt överdrivit förekomsten av aggressiv skatteplanering för svenskt vidkommande. Därigenom har man inte heller kunnat göra en adekvat bedömning av proportionaliteten i de föreslagna reglerna.

Förslaget är mycket långtgående och går betydligt längre än vad som krävs enligt EU-direktivet som endast berörde gränsöverskridande arrangemang. Den administrativa börda och de kostnader detta medför för rådgivare och skattskyldiga menar man därför är alltför långtgående och svarar inte mot de vinster som eventuellt kan göras i form av att bekämpa aggressiv skatteplanering. Man konstaterar här att den administrativa bördan redan idag är mycket omfattande i form av krav på att lämna deklaration och kontrolluppgifter med mera och att redan denna information ger Skatteverket goda kontrollmöjligheter.

Ytterligare kritik har också riktats avseende rättssäkerheten i förslaget. Såsom ovan konstaterats krävs det för den som ska avgöra sin rapporteringsskyldighet bland annat att man kan avgöra om en skatteförmån är en av de viktigaste förmånerna med arrangemanget eller inte. Och när man är klar med den bedömningen ska man också fundera över huruvida denna förmån är en direkt och förutsedd följd av skattelagstiftningen. Varken enkla eller självklara bedömningar som synes men för den som misslyckas med dessa bedömningar väntar höga sanktionsavgifter – trots att arrangemanget i sig kanske är oklanderligt och helt i enlighet skattelagstiftningen.

Vill du hålla dig uppdaterad med det senaste inom skatt? Få tillgång till Servicepaket Skatt