Den vanligaste formen av billeasing är idag finansiell leasing. Historiskt har man momsmässigt bedömt dessa avtal som hyra (tjänst) och inte som köp av vara. Då har leasingtagaren normalt kunnat lyfta halva momsen på leasingavgifterna – om bilen har körts minst 100 mil/år i den momspliktiga verksamheten.
Skatteverket gick ut med ett ställningstagande i början av 2019, som har förtydligats i omgångar. Senaste förtydligandet kom i augusti 2025. Om avtalen om finansiell leasing är skrivna på fel sätt riskerar leasingbolagen att sätta sig själva och kunderna i ett momsklister.
Finansiell leasing kan vara köp av personbil
Skatteverket anser nämligen att finansiella leasingavtal i vissa situationer är köp beroende på hur villkoren i avtalen utformats. Vid köp av personbil har de flesta företag ingen avdragsrätt för moms. Säljaren är dessutom skyldig att redovisa hela den utgående momsen i samband med leveransen – inte i takt med avbetalningarna.
Vi gick redan 2019 igenom ett antal avtalsvillkor hos leasingbolag. I relation till Skatteverkets ställningstagande var det många avtal som hade behövt ses över och justeras. Behovet av översyn torde fortfarande finnas kvar – eftersom många först nu reagerat på Skatteverkets förtydligande.
Är det tänkt att bilen inte ska lämnas tillbaka?
Skatteverket tycker numera att ett avtal om finansiell leasing – momsmässigt – är en försäljning av vara (inte hyra) i tre olika situationer:
- Det framgår av leasingavtalet att äganderätten till varan går över till leasingtagaren vid utgången av avtalstiden genom att köparen är tvungen att antingen köpa varan eller anvisa en annan köpare.
- Det finns en köpoption och det är redan vid undertecknandet av leasingavtalet klart att utköpspriset vid leasingtidens slut är så pass lågt – i förhållande till varans beräknade marknadsvärde – att det framstår som uppenbart för leasingtagaren att det enda ekonomiskt rationella alternativet är att överta varan.
- Säljaren kan kräva att köparen vid utgången av avtalstiden köper varan eller anvisar annan köpare (säljoption) och det framstår vid undertecknandet av avtalet som uppenbart att det enda ekonomiskt rationella alternativet för säljaren är att utnyttja denna möjlighet.
Vad innebär Skatteverkets syn?
Vi har sett flera exempel på där det faller redan på punkten 1 ovan. Villkoren i avtalen anger ibland att leasetagaren själv måste köpa loss bilen eller anvisa en annan köpare. Då är det alltså – momsmässigt – ett köp redan vid leveransen av bilen.
Exempel på punkten 2 ovan kan – enligt Skatteverket – vara att varan i praktiken kommer att vara näst intill slutbetald vid avtalstidens slut. Eller att varans beräknade marknadsvärde vid avtalstidens slut är betydligt högre än utköpspriset. I dessa fall är det också en leverans av vara.
Som exempel på när det inte är fråga om det mest ekonomiska rationella alternativet för säljaren att utnyttja säljoptionen (punkt 3 ovan) kan – enligt Skatteverket – vara att det beräknade marknadsvärdet kommer vara så pass mycket högre än utköpspriset att mellanskillnaden även kommer att täcka säljarens kostnader för att sälja varan. Säljaren har samtidigt en organisation för att hantera sådana försäljningar. Sådana försäljningar kan ske antingen direkt av företaget eller genom avtal med en annan aktör som sköter försäljning av återtagna varor åt företaget. I så fall är det inte fråga om leverans av vara.
Dags att justera avtalen?
Om någon av de tre punkterna är uppfyllda kan Skatteverket alltså ifrågasätta avtalet som hyra. Se i exempelrutan nedan vilka konsekvenser det kan bli om det istället anses som köp – både för leasingbolagen, leasingtagarna och för bilhandlarna.
Å andra sidan torde berörda leasingbolag kunna justera villkoren för att undvika riskerna. Detta ligger ju i allas intresse!
Exempel – Finansiell billeasing anses som köp av vara
AB A tecknar ett finansiellt leasingavtal på en personbil. Av avtalet framgår att AB A har möjlighet att köpa bilen vid avtalstidens slut. Om AB A inte vill köpa bilen är AB A ändå skyldigt att anvisa någon annan som köper bilen.
Det innebär att det – redan vid undertecknandet av avtalet – framstår som uppenbart både för både säljaren och köparen att bilen ska köpas (och inte lämnas tillbaka). Det är köparen som är ensamt ansvarig för bilen vid avtalstidens slut. Avtalet innebär att det – enligt Skatteverket – är ett köp av en personbil.
Vid avtalstidens slut anvisar AB A en annan köpare (Bilhandlare X) till att köpa bilen.
Leasinggivaren sålde bilen till AB A redan vid tecknandet av avtalet. Leasinggivaren borde då ha redovisat in utgående moms på hela denna försäljning i samband med leverans av bilen.
Det innebär också att det är AB A (och inte leasinggivaren) som säljer bilen till Bilhandlare X. Denna försäljning är då undantagen från moms, eftersom AB A inte hade rätt att göra avdrag för moms vid köpet av bilen (10 kap 37 § mervärdesskattelagen).
AB A:s momsfria ersättning för bilen består i att Bilhandlare X övertar den skuld AB A har kvar till leasinggivaren. Om Bilhandlare X betalar något utöver detta till AB A utgör även det en ersättning för försäljningen av bilen (och ska vara utan moms).
För leasinggivarens del medför det endast att Bilhandlare X tar över AB A:s kvarvarande skuld på den sålda bilen. Leasinggivaren har alltså inte sålt någon personbil – med moms – till Bilhandlare X, eftersom försäljningen redan gjorts till AB A. Bilhandlare X har då köpt en bil som är undantagen från moms och kan inte göra avdrag för någon moms.
