Bruttolöneavdrag eller nettolöneavdrag för förmåner?

En inte helt ovanlig fråga, bland annat i frågeservicen till våra olika expertstöd, är om löneväxling – alltså när en anställd avstår lön för att få en förmån istället – måste ske mot bruttolöneavdrag. Eller skulle ett nettolöneavdrag kunna accepteras i detta fall?

Egentligen är dessa båda frågor enkla att besvara, nämligen att det är fritt fram att välja brutto- eller nettolöneavdrag. Det finns inga regler om löneväxling; det handlar helt enkelt om att komma överens om på vilket sätt den anställde ska ”finansiera” den förmån han eller hon får.

Vilken av dessa metoder – bruttolöneavdrag eller nettolöneavdrag – man väljer kan dock få konsekvenser för den anställde.

Kostnadsneutralt för arbetsgivaren

Även om det alltså inte finns några regler om löneväxling är nog tanken i de flesta fall att arbetsgivarens kostnad vid en löneväxling ska bli densamma som innan löneväxlingen.

Men hur räknas då denna kostnadsneutralitet fram, det vill säga vilket bruttolöneavdrag respektive nettolöneavdrag blir aktuellt? Avgörande här är om den förmån som ska löneväxlas mot är skattefri eller skattepliktig samt om arbetsgivaren får avdrag eller inte för momsen på det som förmånen avser.

Bruttolöneavdrag sänker bruttolönen

Löneväxling mot bruttolöneavdrag innebär att den anställde får en förmån mot att bruttolönen sänks. Ett bruttolöneavdrag är ju ingen faktisk betalning, men arbetsgivaren får ändå täckning för sin kostnad för förmånen genom att den anställde går ner i lön.

Om det handlar om en skattepliktig förmån ska – vid ett bruttolöneavdrag – värdet av denna redovisas i ruta 012, 013, 018, 041 eller 043 på den anställdes individuppgift, och den lägre lönen, det vill säga efter bruttolöneavdraget, anges i ruta 011.

Skattefria förmåner redovisas inte i arbetsgivardeklarationen. Vid växling mot en skattefri förmån anges därför endast den lägre bruttolönen i ruta 011. 

Bruttolöneavdrag mot en skattepliktig, marknadsvärderad förmån innebär i princip ingen ekonomisk fördel för den anställde. Den sammanlagda skattepliktiga inkomsten (bruttolön + förmån) är lika stor som före löneväxlingen (bruttolön).

Om den anställdes bruttolön understiger högsta sjukpenninggrundande (SGI) respektive pensionsgrundande (PGI) inkomst kan ett bruttolöneavdrag tvärtom innebära en försämring för den anställde på längre sikt, det vill säga med lägre sjukpenning, föräldrapenning respektive pension som följd.

Vid bruttolöneavdrag mot en skattefri förmån kan den anställde ”tjäna” något på växlingen. Anledningen är att den inbesparing av arbetsgivaravgifterna som arbetsgivaren gör genom att bruttolönen sänks kan komma den anställde tillgodo (tanken var ju att det skulle vara kostnadsneutralt för arbetsgivaren).

Om hänsyn tas endast till de lagstadgade arbetsgivaravgifterna, det vill säga 31,42 %, kan följande enkla formel användas för att fastställa bruttolöneavdraget vid växling mot en skattefri förmån:

Arbetsgivarens kostnad (inklusive eller exklusive eventuell moms) / 1,3142

Om arbetsgivaren normalt (utan löneavdrag) inte får avdrag för momsen används kostnaden inklusive moms som kostnad i formeln. När momsen är avdragsgill används kostnaden exklusive moms.

I vissa fall ska utgående moms redovisas även på löneavdrag, vilket kan innebära både en minskad och ökad kostnad för arbetsgivaren. Läs mer om detta nedan.

Om även arbetsgivarens inbesparing i ITP-avgifter, och särskild löneskatt på dessa, beaktas blir divisorn ännu högre, till exempel 1,687 (vid ITP1 på lönedelar över 7,5 inkomstbasbelopp).

Nettolöneavdrag sänker förmånsvärdet

När det är fråga om ett nettolöneavdrag för en förmån betalar den anställde alltså för förmånen genom ett nettolöneavdrag, det vill säga med beskattade pengar. Om det handlar om en skattepliktig förmån minskar förmånsvärdet då med samma belopp som den anställde betalar.

En skattepliktig förmån på 2 000 kronor blir alltså 0 respektive 1 500 kronor vid ett nettolöneavdrag på 2 000 respektive 500 kronor, och så vidare.

Det kvarvarande förmånsvärdet – alltså efter nettolöneavdraget – redovisas i till exempel ruta 012 på individuppgiften i AGI:n. Blir värdet 0 kronor anges inget värde.

Vid nettolöneavdrag med hela beloppet för en bilförmån ska däremot 0 kronor anges i rutan för bilförmån (013).

Eftersom den anställde vid ett nettolöneavdrag har kvar sin ursprungliga bruttolön påverkas varken den sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomsten av en sådan löneväxling.

Kostnadsneutralitet för en sjukvårdsförsäkring

Förmån av fri sjukvård är skattepliktig. Det gäller numera även fri privat sjukvård. Förmån av fri rehabilitering/förebyggande behandling är däremot skattefri.

Av premien för en sjukvårdsförsäkring anses ”schablonmässiga” 60 procent belöpa på sjukvård och 40 procent på rehabilitering/förebyggande behandling.

Om arbetsgivare därför bekostar en sjukvårdsförsäkring för en anställd ska den anställde beskattas för endast 60 procent av premiebeloppet (ruta 012). Det blir också arbetsgivaravgifter på samma belopp.

Arbetsgivaren kanske inte alls tänker bekosta en sådan försäkring, men genom att göra det mot löneväxling kan den anställde spara en del pengar – till samma kostnad för arbetsgivaren – jämfört med att teckna försäkringen själv.

Exempel:
En arbetsgivare ska teckna en sjukvårdsförsäkring för en anställd. En förutsättning är dock att den anställde går ned i lön så att arbetsgivaren inte drabbas av någon ökad kostnad.

Den anställdes marginalskatt är 54 procent.

Premien för försäkringen uppgår till 8 000 kronor. Av beloppet är 4 800 kronor skattepliktigt (60 %) och 3 200 kr skattefritt (40 %).

Den skattepliktiga delen (4 800 kr) betalar den anställde via ett nettolöneavdrag med samma belopp. För att ”finansiera” den skattefria delen (3 200 kr) sänker den anställde sin bruttolön med 2 435 kronor (3 200/1,3142), varvid den anställde går miste om 1 120 kronor efter skatt (2 435 x 46 %).

Efter löneväxlingen blir den anställdes kostnad för försäkringen 5 920 kronor (4 800 + 1 120). Denna löneväxling innebär alltså en inbesparing på 2 080 kronor (8 000 – 5 920) för den anställde, det vill säga 26 procent, jämfört med att den anställde tecknar försäkringen själv. För arbetsgivaren uppkommer ingen kostnad alls.

Moms på löneavdrag

Arbetsgivare som erbjuder en förmån mot brutto- eller nettolöneavdrag kan behöva redovisa utgående moms.

Att löneavdrag kan medföra en skyldighet att redovisa utgående moms har gällt sedan april 2023. Under sommaren ändrade Skatteverket dock sin syn på hur momsen ska beräknas. Numera anser Skatteverket att momsen kan beräknas till 20 procent av löneavdraget. Den nya synen omfattar också löneavdrag som avser bilförmån och drivmedelsförmån.

När utgående moms redovisas på löneavdraget medges också avdrag för ingående moms på arbetsgivarens kostnad för förmånen. Om förmånen normalt inte medger momsavdrag när något löneavdrag inte görs kan detta därför innebära en kostnadsbesparing för arbetsgivaren, eftersom den utgående momsen på löneavdraget kan vara lägre än avdraget för den ingående momsen. Om arbetsgivaren däremot redan har avdragsrätt för momsen innebär den utgående momsen på löneavdraget i stället en extra kostnad.

Läs mer om moms på löneavdrag i följande två artiklar:

• Ny syn på moms vid löneavdrag - nya spelregler för arbetsgivarna

• Moms på bilförmåner - vad är det som händer?