Svaret kommer i denna artikel. Här redogörs för vad som gäller när det handlar om ersättning för hemmaladdning av förmånsbilar, men också för laddning hemma av rena tjänstebilar
Fri el vid laddning på arbetsplatsen, där arbetsgivaren äger eller disponerar laddpunkten, är skattefri. Denna el, som arbetsgivaren alltså bekostar, påverkar inte värdet av drivmedelsförmånen.
Skattefriheten för fri el vid arbetsplatsen gäller dock inte för anställda som har sin arbetsplats (tjänsteställe) i bostaden och laddar bilen hemma. Så vad gäller då när arbetsgivaren står för sådan hemmaladdning?
Laddning av en förmånsbil
När en anställd laddar sin förmånsbil vid bostaden får den anställde en tillkommande kostnad för el. Det handlar alltså om den anställdes privata el, och det är den anställde som är ansvarig för att elräkningen betalas till elbolaget.
Även om den anställde beräknar på kronan när vad hemmaladdningen kostar varje månad, och lämnar elräkningen till arbetsgivaren, kan arbetsgivaren inte bokföra kostnaden som sin kostnad för el.
Den anställde gör alltså inte här ett utlägg för arbetsgivarens räkning. Den utbetalda ersättningen till den anställde för hemmaladdningen är därför lön.
En drivmedelsförmån, som det alltså inte handlar om här, beräknas till kostnaden – inklusive moms – för drivmedlet uppräknat med 1,2. I detta fall, när det är fråga om lön till den anställde, blir det ingen sådan uppräkning.
Laddning av en tjänstebil
Många anställda har sina arbetsgivares servicebilar och andra ”rena” tjänstebilar parkerade vid bostaden. De kanske har sina tjänsteställen hemma och kan då starta sina tjänsteresor med bilarna direkt därifrån.
Det handlar alltså här inte om förmånsbilar. Om arbetsgivaren ersätter den anställde för hemmaladdningen av bilen är det därför inte fråga om lön, som ju alltså är fallet med elen till förmånsbilen ovan.
Men är detta då att anses som ett utlägg för arbetsgivarens räkning?
Nej. På samma sätt som med den anställdes privata el till förmånsbilen kan arbetsgivaren inte bokföra någon del av den anställdes elkostnad för tjänstebilen som sin. Det handlar därför inte heller om ett utlägg i detta fall.
Om den anställde – varje månad – kan visa kostnaden för den el som har gått åt för laddningen av tjänstebilen kan han eller hon få avdrag för denna i sin inkomstdeklaration. Det handlar då om en egen kostnad för tjänsteresor, och avdrag medges från första kronan.
Ersättningen från arbetsgivaren, som alltså motsvarar den avdragsgilla kostnaden, utgör då en kostnadsersättning. Denna redovisas i ruta 020 på den anställdes individuppgift i arbetsgivardeklarationen.
Eftersom det är fråga om en kostnadsersättning, på vilken arbetsgivaren inte gör några skatteavdrag eller betalar några arbetsgivaravgifter, kommer den upp till beskattning hos den anställde. Denne får sedan yrka avdrag med samma belopp i deklarationen; alltså ett nollsummespel för den anställde.
Observera att schablonmässiga ersättningar för laddning vid bostaden av tjänstebilar utgör lön. För att det ska kunna vara en kostnadsersättning krävs alltså att ersättningen verkligen motsvarar det belopp som den anställde kan få avdrag för i deklarationen.