Förslaget motiveras med att Sverige behöver uppfylla ett EU‑direktiv om skyddet för unionens finansiella intressen. Bakgrunden till direktivet är de momsbedrägerier inom EU som numera årligen uppgår till ett fyrsiffrigt antal miljarder kronor. Hisnande belopp, och det är lätt att inse behovet av åtgärder. Regeringens proposition breddar dock effekten till att omfatta alla skatteslag och alla muntliga kontakter med Skatteverket.
Förslaget går längre än nödvändigt
Direktivet ställer bara följande krav: muntliga uppgifter ska kunna vara straffbelagda om det handlar om undanhållande av moms vid gränsöverskridande handel inom EU, där skattebortfallet uppgår till tio miljoner euro eller mer. Regeringens motivering till att regleringen även ska omfatta skattetillägg är dock att Skattebrottslagens straffbestämmelser och Skatteförfarandelagens bestämmelser om skattetillägg är starkt sammankopplade. Man anser därför att en enhetlig reglering när det gäller både skattetillägg och straffansvar innebär att reglerna blir enklare att tillämpa. Frågan är dock till vilket pris denna hypotetiska förenkling uppnås.
Några beloppsgränser för att kunna påföra skattetillägg utifrån muntliga uppgifter – utöver de låga gränser som Skatteverket redan idag tillämpar avseende skriftliga uppgifter – föreslås inte heller. Regeringen anser också att även muntliga uppgifter som lämnas avseende andra skatter och avgifter än moms bör omfattas. En annan hantering menar man skulle kunna skapa osäkerhet om vad som gäller när en utredning omfattar t ex både inkomstskatt och moms.
Det verkar alltså som om regeringen med sitt förslag försöker skjuta även mygg med kanon.
Muntliga uppgifter innebär risker redan idag
Muntliga uppgifter lämnas ofta under stress, i situationer där det är lätt att missförstå frågor eller uttrycka sig otydligt. Att göra dessa uppgifter direkt sanktionerbara är att öppna för oproportionerliga konsekvenser. Beviskraven för skattetillägg är redan lägre än vad som gäller i brottmål, vilket gör att ett felaktigt ordval kan få långtgående följder.
Redan idag används också muntliga uppgifter som stödbevisning för att någon lämnat en oriktig uppgift t ex i deklarationen. Skatteverket dokumenterar samtal i tjänsteanteckningar, och dessa anteckningar kan få stor betydelse i en process. Om muntliga uttalanden dessutom blir en egen grund för skattetillägg ökar risken för felbedömningar och tvister om vad som faktiskt har sagts. Ska alla samtal spelas in, av båda parter? Ska ljudfiler åberopas som bevisning i domstol? Det är frågor som visar hur komplicerat detta kan bli i praktiken.
Vi skrev redan 2019 att det kan vara klokt att inte svara när Skatteverket hör av sig. Det rådet är mer aktuellt än någonsin. Men det här handlar inte bara om praktiska råd – det handlar om rättssäkerhet. Skatteförfarandet bygger på skriftliga uppgifter. Om vi inför de föreslagna reglerna så är risken uppenbar att människor kommer att sluta prata med Skatteverket eller kontakta Skatteupplysningen. Det leder till fler fel, mer byråkrati – även för våra domstolar – och ett klimat av misstro. Förslaget visar dessutom en tondövhet inför den debatt om problem med rättssäkerhet i skatteprocessen som – trots att det inte märkts i media – har varit livaktig under andra hälften av 2025.
Vår uppmaning till lagstiftaren är tydlig: stoppa förslaget. Håll fast vid skriftlighetsprincipen. Bekämpa grova momsbedrägerier – absolut. Men gör det utan att skapa en rättsosäkerhet som ingen vinner på.
