Här presenterar vi ett axplock av intressanta frågor som våra abonnenter har ställt om det nya regelverket – och våra svar.
1. Kan ett tappat gränsbelopp kompenseras genom gåvor?
En far och flera av hans barn äger tillsammans ett bolag där betydande löneunderlag (kontanta ersättningar) finns. Effekten av de nya 3:12-reglerna är att en stor del av ägarnas lönebaserade utrymme går förlorat, till följd av löneavdragen. Barnen överväger därför att skänka sina aktier till fadern, som sedan skattar fram utdelning och därefter skänker pengar till barnen.
Finns det några problem eller risker med ett sådant upplägg?
Det är inte något som vi kan rekommendera. För att en överlåtelse skattemässigt ska utgöra en (skattefri) gåva förutsätts att den utgör en gåva även civilrättsligt.
Om en överlåtelse – som i detta fall – kräver en motprestation/ett vederlag/en "motgåva", d v s att pappan ska skänka pengar tillbaka till barnen, utgör transaktionen inte en gåva – varken civil- eller skatterättsligt. Då är det sannolikt fråga om en skattepliktig bytestransaktion, som ska kapitalvinstberäknas till sitt marknadsvärde. Flera avgöranden i rättspraxis har slutat på det sättet.
2. Hur fördelas grundbeloppet över flera andelsinnehav?
En företagare äger andelar i tre olika fåmansföretag, X, Y och Z. Hon äger hälften av andelarna i X, samtliga andelar i Y och är verksam i båda företagen. Även i Z äger företagaren samtliga andelar. Där är hon inte verksam och andelarna är inte heller kvalificerade på någon annan grund.
Hur ska grundbeloppet fördelas över innehaven? Hur ser man på innehavet i Z?
Fyra inkomstbasbelopp ska fördelas som grundbelopp – med lika belopp på andelarna i ett företag. En person som äger andelar i flera företag får högst tillgodoräkna sig ett grundbelopp.
Om de beräknade grundbeloppen i flera företag där andelarna är kvalificerade, sammanlagt överstiger fyra inkomstbasbelopp, ska ett grundbelopp fördelas på andelarna i företagen utifrån storleken på andelsinnehaven. Vid fördelningen bortses alltså från innehav i fåmansföretag som inte är kvalificerade.
I det här aktuella fallet ska därmed en tredjedel (50/150) av grundbeloppet hänföras till andelarna i X och två tredjedelar (100/150) till andelarna i Y. Andelsinnehavet i Z – som inte är kvalificerat – beaktas inte i fördelningen.
3. Krav på löneuttag trots slopat löneuttagskrav?
En person är ensam ägare till ett stort fåmansföretag med många anställda. Löneunderlaget i företaget beräknas under 2026 uppgå till 80 mkr.
I och med det nya 3:12-regelverket har lönuttagskravet slopats. Måste ägaren ändå ta ut lön under 2026 för att få tillgodoräkna sig lönebaserat utrymme 2027 – hur stor behöver den i så fall vara?
Ägarens andel av löneunderlaget ska minskas med ett löneavdrag (åtta inkomstbasbelopp, 667 200 kr för 2026). Det lönebaserade utrymmet utgör 50 % av återstoden – i detta fall 39 666 400 kr. Utrymmet begränsas dock till ett belopp som motsvarar 50 gånger delägarens eller en närstående persons kontanta ersättning.
Ägaren (eller en närstående person) måste alltså i detta fall – trots att det formella löneuttagskravet inte längre finns kvar – ta ut en kontant ersättning under 2026 om minst 793 328 kr för att kunna tillgodoräkna sig hela det lönebaserade utrymmet. Det innebär ett ”krav” på löneuttag som är i princip lika högt som enligt det tidigare regelverket (då gällde ett formellt löneuttagskrav på 9,6 inkomstbasbelopp).
Om löneuttaget understiger 793 328 kr, begränsas det lönebaserade utrymmet till 50 gånger den erhållna lönen. Det är en stor skillnad mot tidigare regelverk, där något lönebaserat utrymme överhuvudtaget inte fick tillgodoräknas om löneuttagskravet inte var uppfyllt.
Som en del av gränsbeloppet för andelarna får ägaren även tillgodoräkna sig ett grundbelopp, fyra inkomstbasbelopp (333 600 kr för 2026), förutsatt att kvalificerade andelar inte ägs i något annat fåmansföretag. Det innebär sammantaget att de kontanta ersättningarna i företaget genererar ett lika högt gränsbelopp för ägaren som det lönebaserade utrymmet enligt tidigare regelverk (50 % av 80 mkr).
4. Hur tillämpas den nya fyraåriga karenstiden?
I slutet av januari 2022 avyttrade en fåmansföretagare sitt rörelsedrivande bolag till en extern köpare. Transaktionen gjordes via ett ägarbolag som ägaren först sålt in andelarna till. I ägarbolaget finns nu finansiella anläggningstillgångar till ett betydande belopp. Ägarens plan är att vara passiv fr o m 2023, d v s sätta företaget i karens/träda och därefter ta ut kapitalet till 25 % skatt.
Jag förmodar att karensen löper under åren 2023–2027, alltså i fem hela kalenderår. Stämmer det?
I och med att det nya regelverket trädde ikraft den 1 januari 2026 sänktes karenstiderna från fem till fyra år.
Enligt särskilda övergångsregler rörande de ”bakåtblickande” karensreglerna, ska den nya kortare karenstiden tillämpas fr o m 2027. Det innebär i praktiken att när det första karensåret är 2023 eller ett senare år, gäller den nya karenstiden på fyra år.
I detta fall löper alltså karensen under åren 2023–2026 och upphör fr o m 2027, d v s efter fyra hela år.
5. Hur beräknas lönebaserat utrymme när makar äger ett rörelsebolag genom egna ägarbolag?
Två makar äger det rörelsedrivande fåmansföretaget C via var sitt ägarbolag, A och B. Civilrättsligt är både A och B i detta fall moderföretag till det gemensamma dotterföretaget C – s k dubbel koncerntillhörighet föreligger alltså. Andelarna i A och B är kvalificerade för respektive make och i C finns ett stort löneunderlag.
Så vitt jag förstår ska makarna beräkna det lönebaserade utrymmet gemensamt och endast göra ett löneavdrag. Stämmer det?
För makar ska det lönebaserade utrymmet beräknas gemensamt. Det innebär att de tillsammans gör ett löneavdrag. Därefter fördelas utrymmet med lika belopp på deras andelar i företaget.
I lagstiftningen anges dock uttryckligen att det lönebaserade utrymmet ska beräknas gemensamt för makar som är delägare i ”samma företag”. Eftersom makarna i den aktuella ägarstrukturen är ägare till var sitt företag innebär det, enligt vår bedömning, att detta krav inte är uppfyllt.
Makarna ska alltså göra var sin beräkning av lönebaserat utrymme och var sitt löneavdrag från löneunderlaget i C.
