Det förekommer att anställda får köpa ut egendom av sina arbetsgivare. Det kan handla om till exempel bilar, datorer och mobiltelefoner. Om utköpet sker till underpris har den anställde fått en skattepliktig förmån som ska redovisas på den anställdes individuppgift (ruta 012) i arbetsgivardeklarationen.
Skatteavdrag ska därför också göras, och arbetsgivaravgifter betalas, på förmånsvärdet.
Om arbetsgivaren säljer egendom till en anställds anhörig till underpris har den anställde fått en s k indirekt förmån. Även i detta fall ska förmånen beskattas hos den anställde.
Samma resonemang gäller om arbetsgivaren köper något till överpris av en anställd eller av någon anhörig till den anställde.
Reglerna om utköp och försäljning av egendom till underpris respektive överpris gäller även om det handlar om köp eller försäljning av tjänster.
Värdering till marknadsvärdet
Vid utköp till underpris, respektive införsäljning till överpris, uppkommer alltså en skattepliktig förmån. Värdet av denna utgörs av skillnaden mellan egendomens marknadsvärde och köpeskillingen respektive försäljningspriset.
Marknadsvärdet är det pris, inklusive moms, som en privatperson normalt får betala på den aktuella orten för varan eller tjänsten ifråga. Värdet ska bestämmas när köpet respektive försäljningen äger rum.
Värderingen ska alltså göras med hänsyn till egendomens skick, ålder, efterfrågan osv vid just den tidpunkten. För att öka trovärdigheten är det lämpligt att få ett värderingsintyg från en opartisk värderingsman, t ex en bilhandlare eller dator- eller mobilleverantör.
Om värderingsintyg saknas skulle priset för motsvarande egendom på t ex Blocket eventuellt kunna användas som ett mått på marknadsvärdet.
Har arbetsgivaren sålt den aktuella egendomen till den anställde endast kort tid efter det egna inköpet kan arbetsgivarens inköpspris, inklusive moms, vara ett mått på marknadsvärdet. Motsvarande gäller om den anställde skulle sälja egendom till arbetsgivaren i nära anslutning till det egna inköpet.
Särskilt om utköp av bilar
Vid utköp av en bil från arbetsgivaren kan marknadsvärdet utgöras av det pris som någon (t ex ett bilföretag vid inbyte) är beredd att betala för bilen vid utköpstillfället. Hänsyn tas alltså därför till eventuella repor i lacken, eventuella stenskott, slitna däck osv som finns då.
Men det allra bästa är att styrka marknadsvärdet med ett värderingsintyg. Det har också kammarrätten slagit fast i en dom.
Kammarrätten ansåg i en annan dom – när värderingsintyg saknades – att Autodatas prisprognoslista över begagnade bilar kunde användas som utgångspunkt vid värderingen. Att hitta motsvarande begagnade bil på nätet skulle alltså kunna vara ett alternativ.
En begagnad bil som en bilhandlare säljer är dock inte jämförbar med en bil som säljs av en privatperson. Från listpriset kunde därför – enligt kammarrätten i den aktuella domen – reducering av värdet göras med hänsyn till att priserna i listan avsåg bilar som såldes rekonditionerade och med garanti.
Men ett värderingsintyg är alltså mer tillförlitligt än uppgifter på Internet om begagnatmarknaden.
För att en skattepliktig förmån inte ska uppkomma vid utköp av en bil från arbetsgivaren måste utköpet alltså ske till marknadspris (inklusive moms). Vid utköp under marknadspriset ska den anställde beskattas för mellanskillnaden.
Utköp av bilar från leasingföretag
En skattepliktig förmån kan uppkomma även om en anställd – direkt från ett leasingföretag – får köpa ut en bil som arbetsgivaren har leasat. Detta alltså på samma sätt som om den anställde hade köpt bilen av arbetsgivaren.
En förutsättning för skatteplikt är även här att den anställde får köpa bilen till ett pris som understiger marknadsvärdet inklusive moms.
Det är arbetsgivaren – och alltså inte leasingföretaget – som i det läget har lämnat förmånen och som därför ska betala arbetsgivaravgifter på värdet av den. Anledningen är att det är arbetsgivaren som har stått för leasingavgifterna under leasingperioden vilka sedan ligger till grund för utköpspriset.
Observera att restvärdet för leasade bilar inte behöver överensstämma med marknadsvärdet av bilarna. Restvärdet kan vara antingen lägre eller högre.