Den vanligaste formen av billeasing är idag finansiell leasing. Historiskt har man momsmässigt bedömt dessa avtal som hyra (tjänst) och inte som köp av vara. Då har leasingtagaren normalt kunnat lyfta halva momsen på leasingavgifterna – om bilen har körts minst 100 mil/år i den momspliktiga verksamheten.
Skatteverket gick ut med ett ställningstagande i början av 2019 som förtydligades i mars 2024 och det är faktiskt först i år som ställningstagandet fått uppmärksamhet – trots att det inte innehåller några egentliga nyheter. Då liksom nu riskerar leasingbolagen att sätta sig själva och kunderna i ett momsklister.
Skatteverket anser nämligen att finansiella leasingavtal i vissa situationer är köp beroende på hur villkoren i avtalen utformats. Vid köp av personbil har de flesta företag ingen avdragsrätt för moms. Säljaren är dessutom skyldig att redovisa hela den utgående momsen i samband med leveransen – inte i takt med avbetalningarna.
Vi gick redan 2019 igenom ett antal avtalsvillkor hos leasingbolag. I relation till Skatteverkets ställningstagande var det många avtal som hade behövt ses över och justeras. Behovet av översyn torde fortfarande finnas kvar – eftersom många reagerat på Skatteverkets förtydligande.
Skatteverket tycker att ett avtal om finansiell leasing – momsmässigt – är en försäljning av vara när:
En sådan självständig momsmässig bedömning ska göras oavsett de civilrättsliga redovisningsreglerna och oavsett inkomstskattereglerna.
Vi har sett flera exempel på där det faller redan på första punkten ovan. Villkoren i avtalen anger att leasetagaren själv måste köpa loss bilen eller anvisa en annan köpare.
Här menar vi att det är enkelt för Skatteverket att kunna ifrågasätta avtalet som hyra. Se i exempelrutan nedan vilka konsekvenser det kan bli om det istället anses som köp – både för leasingbolagen, leasingtagarna och för bilhandlarna.
Å andra sidan torde berörda leasingbolag relativt snabbt och enkelt kunna justera villkoren för att undvika riskerna.
AB A tecknar ett finansiellt leasingavtal på en personbil. Av avtalet framgår att AB A har möjlighet att köpa bilen vid avtalstidens slut. Om AB A inte vill köpa bilen är AB A ändå skyldigt att anvisa någon annan som köper bilen.
Det innebär att det – redan vid undertecknandet av avtalet – framstår som uppenbart både för både säljaren och köparen att bilen ska köpas (och inte lämnas tillbaka). Det är köparen som är ensamt ansvarig för bilen vid avtalstidens slut. Avtalet innebär att det är ett köp av en personbil.
Vid avtalstidens slut anvisar AB A en annan köpare (Bilhandlare X) till att köpa bilen.
Leasinggivaren sålde bilen till AB A redan vid tecknandet av avtalet. Leasinggivaren borde då ha redovisat in utgående moms på hela denna försäljning i samband med leverans av bilen.
Det innebär också att det är AB A (och inte leasinggivaren) som säljer bilen till Bilhandlare X. Denna försäljning är då undantagen från moms, eftersom AB A inte hade rätt att göra avdrag för moms vid köpet av bilen (10 kap 37 § mervärdesskattelagen).
AB A:s momsfria ersättning för bilen består i att Bilhandlare X övertar den skuld AB A har kvar till leasinggivaren. Om Bilhandlare X betalar något utöver detta till AB A utgör även det en ersättning för försäljningen av bilen (och ska vara utan moms).
För leasinggivarens del medför det endast att Bilhandlare X tar över AB A:s kvarvarande skuld på den sålda bilen. Leasinggivaren har alltså inte sålt någon personbil – med moms – till Bilhandlare X, eftersom försäljningen redan gjorts till AB A. Bilhandlare X har då köpt en bil som är undantagen från moms och kan inte göra avdrag för någon moms.