Hur ska arbetsgivaren hantera momsavdraget på elen? Spelar det någon roll om det är en förmånsbil eller den anställdes privata bil som laddas?
Arbetsgivaren har rätt till momsavdrag för inköp av drivmedel till sina förmånsbilar under förutsättning att de körs någon gång under året i momspliktig verksamhet (ej krav på ett visst antal körda mil).
Detta gäller oavsett om drivmedlet är bensin, diesel eller el. En förutsättning är dock att företaget har betalat för drivmedlet, antingen direkt eller genom att ersätta den anställdes utlägg.
Exempel på sådana utlägg kan vara inlämnade kvitton för tankning av bensin eller laddning vid en extern laddstation. Däremot medges normalt inte momsavdrag för laddning vid den anställdes bostad.
Det finns i huvudsak två olika sätt att hantera drivmedelskostnaden.
Om företaget står för drivmedlet till sina förmånsbilar gör arbetsgivaren avdrag för ingående moms på kostnaden. Normalt ska den anställde då beskattas för drivmedelsförmån vid privat körning, även när det är el som utgör drivmedlet.
För laddning vid arbetsplatsen gäller dock den särskilda skattefriheten. Det innebär att den anställde inte ska beskattas för själva laddningen på jobbet, trots att arbetsgivaren står för elkostnaden. Skattefriheten påverkar dock inte arbetsgivarens avdragsrätt för ingående moms. Arbetsgivaren har därför fortsatt rätt till momsavdrag för elkostnaden på samma sätt som anges ovan för drivmedel till förmånsbilar.
Det andra alternativet är att den anställde själv bekostar drivmedlet, inklusive moms.
När den anställde själv står för drivmedlet kan arbetsgivaren istället betala ut skattefri milersättning för tjänstekörning. I dessa situationer har arbetsgivaren inte någon avdragsrätt för momsen på drivmedlet.
Här kan fria laddningar på jobbet skapa problem, eftersom rätten till skattefri milersättning för förmånsbilar förutsätter att den anställde själv betalar allt drivmedel.
För laddhybrider införs från och med den 1 juli i år en möjlighet att få skattefri milersättning även om förmånsbilen laddas gratis på arbetsplatsen. För rena elbilar kvarstår däremot problemet, eftersom den anställde även fortsättningsvis måste stå för laddkostnaden själv för att skattefri milersättning ska kunna betalas ut för tjänstekörningar.
För laddning av de anställdas privata bilar gäller skattefriheten för de anställda, men inte någon generell rätt till momsavdrag för arbetsgivaren.
Skattefriheten förenklar hanteringen genom att arbetsgivaren slipper beräkna drivmedelsförmån för laddning på arbetsplatsen.
I praktiken blir det dock fortfarande administration kring momsen. Eftersom momsen på el till anställdas privata bilar normalt inte är avdragsgill behöver arbetsgivaren ändå kunna avgöra hur mycket el som har använts till dessa bilar för att kunna begränsa avdraget för ingående moms.
Många arbetsgivare behöver därför skilja på laddning av förmånsbilar och privata bilar.
Ett alternativ är att använda laddkort eller laddsystem som registrerar respektive anställds förbrukning. Det kan underlätta uppföljningen och göra det enklare att särskilja elförbrukning för förmånsbilar från elförbrukning för privata bilar när momsavdraget för elinköpen ska begränsas.
Ett annat alternativ är att låta anställda med förmånsbil ladda fritt på arbetsplatsen, medan anställda med privata bilar får betala för sin laddning, exempelvis via en extern betallösning, eller genom nettolöneavdrag.
Om arbetsgivaren tar betalt för elen till anställdas privata bilar ska utgående moms redovisas på ersättningen för laddningen eller – vid nettolöneavdrag – på elkostnaden. Det innebär samtidigt att arbetsgivaren får rätt till momsavdrag för den el som säljs vidare till de anställda.
För den som vill fördjupa sig ytterligare i frågor om laddning av el och hanteringen av skatt och moms håller vi ett kostnadsfritt webinar på området den 16 juni kl 10.