Har vikarien rätt att ta semester?

Semesterreglerna kan ibland uppfattas som lite krångliga och svåra. En vanlig missuppfattning är att personer som är tidsbegränsat anställda inte har rätt att vara semesterlediga. Enligt semesterlagens regler har i princip alla rätt till minst 25 dagars semester varje semesterår – oavsett anställningsform och sysselsättningsgrad.

     

den 27 mars 2017 Anna Schönfelder

Semesterdagarna kan vara betalda eller obetalda beroende på hur den anställde har arbetat under intjänandeåret. Om man börjar sin anställning under perioden 1 april–31 augusti har man rätt till 25 obetalda semesterdagar, börjar man under perioden 1 september–31 mars har man enbart rätt till 5 obetalda dagar.

Möjligt att avtala bort semesterledigheten

Det är inte alltid rimligt ett en person som är anställd under en kort period tar semesterledigt. Har man till exempel anställt en vikarie på sex veckor förutsätter man att personen arbetar hela den överenskomma perioden.

För de som är anställda för högst tre månader (så kallat korttidsanställda) är det därför möjligt att avtala bort rätten till semesterledighet. Det är alltså inte anställningsformen som är avgörande för att kunna avtala bort semesterledighet utan anställningens längd.

Ett avtal om att avstå från semesterledighet, i den här situationen, får träffas mellan arbetsgivaren och den anställde och bör vara skriftligt. I kollektivavtal kan det också finnas bestämmelser om hur semester ska hanteras för korttidsanställd personal.

Semesterersättningen ska redovisas för sig

Semesterledighet går alltså att avtala bort. Det är däremot inte möjligt att avtala bort semesterersättning. Normalt ska semesterersättning betalas ut senast en månad efter det att anställningen avslutades. Om ett vikariat till exempel slutar den tolfte augusti ska semesterersättningen betalas ut senast den tolfte september.

För de som är korttidsanställda är det även möjligt att betala ut semesterlönen i samband med den vanliga lönen. Semesterersättningen får då inte anses ingå i den vanliga lönen utan ska särredovisas på ett tydligt sätt.