Frågan om avdragsrätt för moms i samband med försäljning av dotterbolag har varit en följetong i rättspraxis. Det första kapitlet skrevs genom EU-domstolens BLP-dom för 30 år sedan.
I svensk rättspraxis skrevs det senaste kapitlet i den här följetongen genom AB Volvo-domen (HFD 2023 ref 41). Domen innebär en utveckling av praxis jämfört med den s.k. Sveaskog-domen (HFD 2017 ref 20).
Har vi nu nått vägs ände? Jag gör först en sammanfattning av läget idag för att kunna besvara frågan om det finns behov av fler kapitel i följetongen.
I Sveaskog-domen slogs fast att ett moderbolag hade avdragsrätt för moms på konsultarvoden när aktierna i ett dotterbolag såldes. En förutsättning för avdrag var att utgifterna var allmänna omkostnader i moderbolagets momspliktiga ekonomiska verksamhet.
I AB Volvo-fallet fastslogs att samma princip gällde även för ett moderbolag vars momspliktiga ekonomiska verksamhet i sin helhet riktades mot bolag i koncernen – istället för att (likt Sveaskog) även rikta sig mot externa kunder.
En allmän omkostnad är inte kopplad till en viss momspliktig försäljning eller viss momsfri försäljning. I Sveaskog-fallet konstaterades att konsultkostnaderna inte hade kunnat läggas till priset (övervältras till köparen) för aktierna. En allmän omkostnad anses istället ha samband med hela bolaget. Därför ingår den istället i priset för bolagets samtliga varor och/eller tjänster.
För att konsultkostnaderna ska kunna bli allmänna omkostnader ska syftet med aktieförsäljningen också vara det rätta. Att genomföra en omstrukturering för att effektivisera och öka avsättningen i den verksamhet som blir kvar med hjälp av det kapital som frigörs.
Ett bolag kan bedriva tre typer av verksamhet;
För inköp till en icke-ekonomisk verksamhet (jfr 3 ovan) saknas helt avdragsrätt för moms. För inköp till en blandad verksamhet (jfr 1 och 2 ovan) ska ingående moms fördelas om det är en allmän omkostnad.
Vanligtvis sker fördelningen genom att momspliktig årsomsättning sätts i relation till total årsomsättning.
Försäljning av aktier är en momsfri intäkt. Därför kommer ett moderbolag – åtminstone det året ett dotterbolag säljs – att bedriva blandad verksamhet. Till den del som moderbolaget inte tillhandahåller några varor och tjänster – med frekvens och kontinuitet – till ett dotterbolag är det, i den delen, en icke-ekonomisk verksamhet. Ett moderbolag kan alltså ha en icke-ekonomisk verksamhet mot vissa dotterbolag (passivt moderbolag) och ekonomisk verksamhet mot andra (aktivt moderbolag).
Trots att moderbolaget sålde aktier i dotterbolag som moderbolaget varit passivt gentemot (=icke-ekonomisk verksamhet) medgavs moderbolaget avdrag med 100 % av momsen på konsultkostnaderna.
Värt att notera är att SKV i detta mål endast yrkat att avdrag inte alls skulle medges. Något yrkande om att avdraget skulle begränsas till följd av icke-ekonomisk verksamhet eller momsfri verksamhet framfördes aldrig.
HFD motiverade sitt beslut med att kostnaderna var allmänna omkostnader i moderbolagets momspliktiga ekonomiska verksamhet. Att dotterbolagen ändå ”varit till nytta” för moderbolagets momspliktiga ekonomiska verksamhet förefaller varit en faktor för att betrakta kostnaderna – för försäljningarna av bolag som låg utanför MB:s ekonomiska verksamhet – som allmänna omkostnader.
Skatteverket (SKV) hade – inför avgörandet i HFD – yrkat på att storleken på avdraget skulle begränsas i två steg. Först på grund av icke-ekonomisk verksamhet (jfr 3 ovan) och i nästa steg på grund av momsfri ekonomisk verksamhet (jfr 2 ovan). Då kammarrätten inte tidigare haft anledning att pröva storleken på avdraget återförvisades ärendet tillbaka till kammarrätten efter att HFD konstaterat att avdragsrätt fanns.
Kammarrätten ansåg att SKV:s sätt att beräkna begränsningen i steg 1 inte speglade resursförbrukningen. Kvoteringen i steg 2 var enligt kammarrätten inte nödvändig eftersom kostnaderna inte hade någon direkt koppling till en momsfri aktieförsäljning. Detta innebar att AB Volvo medgavs avdrag med 100 % av momsen på kostnaderna.
SKV sökte men fick avslag på ansökan om prövningstillstånd till HFD.
En kammarrättsdom har inte status av rättspraxis. Det nekade prövningstillståndet har inte fått SKV att ändra uppfattning. Verket håller fast vid sin syn och menar att avdraget för moms ska begränsas i ett eller två steg beroende på om moderbolaget varit aktivt eller passivt mot det sålda dotterbolaget. Verkets uppfattning framgår av Rättslig vägledning.
Så länge som det saknas praxis från HFD måste moderbolag som säljer aktier i dotterbolag förhålla sig till SKV:s uppfattning.
Om man tycker att SKV har fel kan man kombinera ett avdrag i momsdeklarationen med ett öppet yrkande. Ett väl utformat öppet yrkande gör att skattetillägg inte kan påföras. Avdraget för moms torde dock nekas. Moderbolaget har då möjlighet driva frågan vidare i en domstolsprocess mot SKV – för att få till stånd en ändrad praxis. Tyvärr är det tämligen tidskrävande. Ett snabbare sätt att få HFD att pröva frågan skulle kunna vara att söka förhandsbesked hos Skatterättsnämnden.
Det är bara att gratulera AB Volvo som fick igenom sitt momsavdrag på 28 miljoner kronor utan begränsning!
Det finns dock en orättvisa i att SKV – som förlorade målet i kammarrätten och inte lyckades övertyga HFD om behovet av ett klargörande – fortsätter att driva sin egen restriktiva syn på avdragsrätten.
Därför tror jag inte att vi ännu har nått vägs ände. Det kommer skrivas ett nytt kapitel i den här följetongen. Frågan är bara när? Det vore synd om det tar ytterligare 30 år innan frågan får sin upplösning.