Låt medborgarna behålla mer av sin inkomst och låt dem bestämma var de ska bo och vad de ska konsumera
I rapporten föreslår Eklund genomgripande förändringar. Idag har vi hög skatt på arbete, medan skatt på egendom är låg eller regressiv. Dessutom är beskattningen av olika konsumtionsvaror komplicerad vilket ger märkliga effekter. Staten beskattar en hög andel av medborgarnas arbetsinkomster, samtidigt som medborgarnas boende styrs bort från hyreslägenheter till dyra och högt belånade ägda bostäder. Vi kan se likheter på andra områden där exempelvis tandkräm beskattas mycket högre än chips.
Ett syfte med en skattereform bör – enligt Eklund – vara att låta medborgarna behålla mer av sin inkomst efter skatt, och samtidigt själva bestämma var de vill bo och vad de vill konsumera. Allt detta talar sammantaget för betydligt lägre skatt på arbete, samt en mer enhetlig beskattning av kapital och konsumtion. Så vad föreslår Eklund mer i detalj kring en skattereform?
Han föreslår att skatten på inkomst av tjänst sänks tvärsöver hela skatteskalan samt att brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs kraftigt och att skattesatsen för de flesta som ligger över dagens brytpunkt sänks med 15–20 procentenheter. Vad gäller inkomst under brytpunkten föreslår han att jobbskatteavdraget ersätts av ett nytt, större jobbavdrag och att alla inkomster upp till 95 000 kronor per år blir skattefria. Även pensionärer utan arbetsinkomst föreslås få sänkt skatt.
Eklund anser att det är rimligt att högre skatt på kapital finansierar en del av den föreslagna sänkningen av skatten på arbete tillsammans med en reformerad fastighetsavgift. En fungerande fastighetsskatt bör vara proportionell, utan tak och lika för bostadsrätt och småhus. Eklund föreslår därför att den kommunala fastighetsavgiften sänks till 0,5 procent av taxeringsvärdet, utan dagens tak. Förslaget medför sänkt skatt för de flesta småhus, men högre skatt för dyra villor och för bostadsrätter. Ingen ska betala mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsavgift och fastighetsavgiften på hyresfastigheter bör slopas.
Kapitalinkomster beskattas med olika skattesatser vilket skapar skattedrivna placeringar. Eklund föreslår därför att de flesta av dessa olika skattesatser ersätts av en enhetlig skatt på 25 procent. Det innebär lägre skatt på utdelning för noterade aktier men å andra sidan en högre lägsta skatt på utdelning i fåmansbolag.
För att undvika negativa effekter på rörligheten på bostadsmarknaden föreslår han att kapitalvinstskatten vid bostadsförsäljning ligger kvar på dagens 22 procent. Fastighetsköp föreslås dock bli billigare genom att stämpelskatten tas bort. En enhetlig och sänkt kapitalinkomstskatt och en reformerad fastighetsavgift gör det också möjligt att minska storleken på ränteavdragen. Här föreslår Eklund 25 procent, vilket ger symmetri med inkomstskatten på kapital.
På sikt bör inriktningen vara att helt undanröja behovet av särskilda undantag och regler för fåmansbolag. De skatteförslag som Eklund för fram ska alltså bara ses som ett steg på vägen mot att helt avskaffa 3:12-reglerna. Bolagsbeskattningen bör bli mer neutral, och undvika olika skattesatser för olika placeringar, vinster och sektorer. Skattesystemet bör heller inte gynna lån framför finansiering med eget kapital. Den nominella bolagsskatten bör därför sänkas vidare, och ränteavdragen minskas.
Miljöskatterna bör ges ett tydligare fokus på just miljön, och inte ses som något som i någon större omfattning kan bidra till att finansiera offentlig sektor. Eklund föreslår att dieselskatten i jord- och skogsbruk samt för inrikes sjöfart höjs och att alla får betala samma koldioxidskatt. Reseavdraget bör göras om, eftersom det i sin nuvarande utformning gynnar långväga arbetspendling med bil jämfört med kollektivtrafik, och det även i storstadsregioner. Bonus malus-systemet bör reformeras så att det inte gynnar stora stadsjeepar och bilförmånsvärdena höjas.
Det svenska momssystemet är krångligt, och skattebasen utnyttjas bara till hälften eftersom flera sektorer har nedsatt moms eller ingen alls. Dagens system med undantag och sänkta skattesatser ger ”dold” moms som gör produktionen dyrare och skapar höga administrationskostnader. Eklund föreslår därför att momsen på alla nedsatta sektorer höjs till en gemensam, enhetlig momssats på 25 procent. Bland sektorer som är undantagna från moms föreslår Eklund att lotterisektorn belastas med full moms, och att bankerna åläggs en särskild aktivitetsskatt. Även fastighetssektorn bör föras in i momssystemet, samtidigt som dess ränteavdrag minskas.
Källa: ESO
Utredningsförslaget är intressant, och dessutom tydligt anpassat till möjligheten att ta sig igenom en politisk behandling. Alltför genomgripande förslag lär ju inte överleva en sådan, och Eklund har därför fokuserat på verkligt genomförbara reformer.
Förslaget är dessutom statsfinansiellt neutralt, och kompletteras i vissa avseenden med förslag på förändrade transfereringar utanför skattesystemet. Så till exempel skulle en generell momshöjning resultera i höjda matpriser, eftersom livsmedel i dag har nedsatt moms. För att skydda barnfamiljer föreslås därför höjt barnbidrag, och även pensionärer med låg pension bör enligt Eklund skyddas genom ett direkt bidrag.
Inför utredningsförslaget har många olika röster höjts om vad en skattereform bör innehålla, alla med en egen – om ibland mycket vällovlig – agenda. Eklund har därför understrukit vikten av att se till helheten. Vi möter ju skattesystemet som både löntagare och konsumenter, företagare, bostadsägare och låntagare med mera, och de flesta av oss blir därför både vinnare och förlorare på en reform av hela systemet.
Vår käpphäst i sammanhanget har varit förenklingar av krångliga regler i syfte att minska administrationen kring skattesystemet för våra kunder. Det kan gälla allt ifrån svårtolkade momsregler till exempelvis drivmedelsförmån för laddhybrider eller gåvor på småbelopp till anställda. Eftersom utredningsförslaget har en mer övergripande karaktär är det för tidigt att uttala sig om sådana saker, men anslaget ger utan tvekan hopp inför framtiden.